och från Valtumum kommer även Ylva Söderbergh som styr tekniken och ordningsfrågorna här idag. Med oss från Viby har vi Ulf Johansson. Hej! Vad gör du på Viby och vad ska du lära oss idag? Idag ska jag börja presentera vad jag gör på Viby. Jag sitter här som senior technical support. Jag har jobbat på Viby i 15 år i olika roller bland annat produktchef och nu sitter jag här på teknisk support. Idag ska vi prata lite grann om ytbehandlingar i C4 miljö främst. Då siktar vi in oss lite grann på tunnlar och industri. Vi ska då titta på skillnaden mellan det vi kallar för Zinc Plus och varmförsinkat. Så det ska vi kika på idag. Ylva Söderbergh, ska du berätta hur vi gör med frågor? Ja, vi gör så här att Ulf kör sin föreläsning och under tiden kan ni skriva frågor i chatten eller använda frågeknappen. Och sen efter föreläsningen så läser jag upp frågorna för Ulf och så besvarar han dem. Så passa på nu när vi har Ulf online. Ställ alla frågor ni har. Han kan allt. Ja, kanske. Allt om kabelstegar och sådana saker. Ja, men vi lämnar väl över ordet till dig Ulf. Ja, tack så mycket. Först och som sagt varmt välkomna till detta webbinarium där vi ska dyka ner i ett viktigt ämne för infrastruktur och industri och det är just val av korrisionsskydd i C4 miljöer. Jag ska försöka guida er igenom denna relativt korta presentation och så på ett så tydligt sätt och enkelt sätt förklara skillnaden mellan de här två olika ytbehandlingarna och vad som skiljer dem åt och vad man ska tänka på och så vidare. Så fokus i detta webbinarium kommer att ligga främst på tillämpningar i korrisionsmiljöer C4 som vi ofta ser i tunnlar och industriella anläggningar. Och informationen i denna presentation, denna powerpoint, bygger på faktiska fullskalig studier. Bland annat en omfattande rapport framtagen av RISE på uppdrag av Trafikverket då. I uppdraget bestod att ta fram rekommendationer för materialval i tunnelmiljöer i samband med förbifart Stockholm. Och så har vi lite datainformation från Nordic Galvanizers också i den här presentationen. Och de punkter vi ska gå igenom idag är hur får produkterna sitt ytskydd? Självläkning, vad är det och hur funkar det? Vi går också igenom delar av resultatet från fullskalig studien, materialval i tunnelmiljöer och vi avslutar med en sammanfattning och lite rekommendationer tänkte jag. Det låter väl som en bra plan va? Låt oss börja med att titta på vad det finns för olika typer av korrektionsskydd i C4-miljöer. Främst och främst har vi styckvis varmförsinkning. Det är när man doppar något i en galvgryta. Det man normalt brukar förkorta med FZ-V. Här doppas då den färdiga produkten ner i ett bad av smält zink. I badet sker en kemisk reaktion som skapar ett legeringsskikt med mycket god vidhäftning mot ytan. Och eftersom processen sker efter tillverkning är den stora fördelen att skiktet bildas på alla ytor. Både utvändigt, invändigt och på alla klipp och snittytor. Detta heltäckande skydd ger konstruktionen, produkten då, en kraftigt ökad livslängd eftersom vi har inga oskyddade ytor. Siktchockleken är betydligt högre än hos zink+. Det jag kan säga som en paranteser, vi kallar den här ytan för zink+, våra kollegor kallar den för z4. Men den benämns ofta med zM-stål. Så vi har den med oss i den här presentationen. Som jag sa, en ökad livslängd för inga oskyddade ytor. Och siktchockleken är betydligt högre än hos zM-stål. Tjockleken hos en styckvis varmförsinkad produkt ligger någonstans mellan intervallet och 55-215 my. Och när man gör den här processen, den här doppelde grytan så följer vi standarden ISO 1461. Det andra korrigionsskyddet är då kontinuerligt metallisering av tunnplåt. Mer känt som då zM-försinkad, FZS eller då Z4 eller zink+. I den här processen så passerar en tunnplåt genom ett zinkbad före tillverkningen av produkten. Zinkbadet är en beläggning av magnelis som består av zink, cirka 3,5% aluminium och 3% magnesium. Det är viktigt att notera att eftersom beläggningen appliceras före tillverkning så måste den då tåla en viss deformation för plåten som då är försinkad måste tåla en viss rörelse innan den då tillverkas till en produkt. Men den mest kritiska punkten är ju att alla klippkanter och skärkanter är obelagda. Det är något vi ska ha med oss i bakhuvudet när vi går vidare i den här presentationen. Där de saknar ett skyddande skikt. Om man då jämför zink plus med varmförsinkning så är ju zink plus skiktet mycket tunnare. Vanligtvis ligger det på mellan 24 till 25 my. Och ska då jämföras med varmförsinkad som har då 50, 50, 215 my ungefär. En viktig gemensam egenskap som gäller både för styckvis varmförsinkning och kontinuerlig metalisering är deras förmåga till självläkning. Och självläkning, det finns ju flera saker som påverkar hur effektivt en yta självläker. Dels är det ju storleken på den obelagda ytan. Men framförallt är det ju zinkskiktets tjocklek på ytorna runt skadan. En annan sak som påverkar självläkningen är ju hur korrusiven omgivande miljö är. Om vi har en korrusiv miljö där det finns mer elektrolyt, alltså fukt och salter. Om det finns mycket i luften så gör det att den galvaniska processen funkar effektivt. Det går snabbare att få ett skydd. Men om vi har den då i en låg korrusiv miljö så är reaktionen långsamt. Vilket gör att obelagda ytor kan få röd rost innan självläkningen hunnit verka. Vi kan titta på bilden här först. Här ser man tydligt hur självläkningen har försökt men har inte räckt till. Jag kommer in på lite mer snart här. Det som sker då under självläkning är att det sker genom katodiskt skydd. Alltså det innebär att zinken fungerar som en offeranåd eftersom det är en oädlade metall än stålet. Och då offrar sig zinket genom att korridera istället för stålet. Så vid en skada eller en klippkant så startar en galvanisk korrusion. Om då zinken nära skadan offrar sig och skyddar stålet katodiskt. Korrisionsprodukterna, alltså zinksalterna. Zinksalterna består av zinkoxid och zinkkarbonat. De börjar då krypa upp och täcker den skadade ytan. Då får vi en självläkning. Men om zinken är förbrukad så upphör skyddet. Och där kommer det ju in det här med tjockleken på det ytskikt av zink som är på produkten. Om man har förbrukat allt zink som vi såg på bilden där. Då upphör självläkningen. Och då får vi röd rost på den skadade ytan. Okej. Hur effektivt är självläkning? Ja det beror ju på tre huvudfaktorer. Dels som sagt storleken på den skadade ytan. Och som jag sa då zinkskiktets tjocklek runt skadan. Mer zink ger bättre skydd. Alltså en större chans till självläkning. Korrosiviteten som jag nämnde på i miljön. En mer korrosiv miljö. Som en vägtunnel till exempel. Med salter. Driver den galvaniska processen snabbare. Och kan ge snabbare skydd. Men också så ökar det ju zinkförbrukningen på de skyddade ytorna. Vi får en snabbare. Ska man kalla det. Zinket försvinner snabbare från de skyddade ytorna. Och här ser vi ju då en stor skillnad mellan varmförsinkning. med sitt skikt på 55-215 my. Så då finns det ju en hög zinktillgång. Som ger mycket effektiv självläkning. Även vid större snittytor. Skadade ytor. Zink plus z4 har ett relativt tunt skikt som vi sa. Mellan 24-25 my. Och då kan självläkningen vara otillräktig på större oskyddade snittytor. Röd rost uppstår ofta på dessa oskyddade ytor. Särskilt i lågkorrosiva miljöer. Och då kommer vi osökt in på korrosionsprovning. Hur går det till då? Ja det finns egentligen två typer av korrosionsprovning. Det är dels accelererad korrosionsprovning. Saltspraytest. Även kallat. Man lägger då på en saltdimma. Viktigt här att ha med sig då i bakhuvudet. Är att proven är konstant våta. Vilket förhindrar zinken. På styckvis varmförsinkarprodukter. Från att bilda en skyddande passiv film. För där behöver man en cykel för att det här ska hända. Vi behöver att det ska torkas. Att det blir torrt. Och så kommer fukten tillbaka. Så hinner zinken reagera och jobba som den är tänkt. Men på en Zinkplus eller Z4 produkt. I den så hade vi ju magnesiumtillsats. Och det här magnesiumet gör då att i den här konstlade miljön. Alltså i saltspraytestet. Så får vi en större beständighet. Vi får ett bättre skydd under just den här typen av test. Och det används ju ganska ofta för att marknadsföra ZM-stål. Till en bättre ytskydd. Då en varmförsinkad stål. Men just accelererad korrosionsprovning. Är ju egentligen inte speciellt verklighetsbaserad. Utan då borde man ju då titta istället på verkliga fullskadig studier. Dessa är ju mer relevanta. Eftersom det återspeglar verkligheten. inklusive den cykliska torkningen som jag nämnde på här nyss. Som låter då zinken på en varmförsinkad produkt bilda sin skyddade film. Det är också viktigt att skilja på provningen på ren plåt. Eftersom en ren plåt saknar ju då oskyddade snittytor. Man tar ju plåten efter den är doppad i det här badet. Så då har man inga oskyddade snittytor. Och då till skillnad om man testar på en färdig produkt. Där har vi ju helt plötsligt oskyddade snittytor på en kontinuerad försinkad produkt. Men inte på en varmförsinkad produkt. Förstår ni skillnaden? Det är lite skillnad på det här. Så verkliga fullskadig studier är ju enligt mig rätt sätt att se på det här. Det är där vi återspeglar hur saker sker i det verkliga livet. Till exempel i en tunnel. Om vi går in lite grann på den här studien som jag nämnde på i början. Den fullskadiga studien som RISE utförde för Trafikverket i anslutning till Förbifart Stockholm. Där provpaneler exponerades i vägtunlar. Det ger oss en viktig information som kan hjälpa oss när vi ska välja rätt utbehandling. testerna sträckte sig över fem år. Och det de visade var ju att i den inledande perioden så hade varmförsinkat en något högre korrigionsförlust. Men med tiden då, efter fem år så jämnades korrigionshastigheten ut. Så efter fem år var de detsamma mellan då ZM-stål och en varmförsinkad produkt. Slutsatsen är ju då, eftersom korrigionshastigheten är lika efter fem år. Så blir den avgörande faktorn tjockleken på zinkskyddet. När vi ska titta på livslängd på en produkt. Så den förväntade livslängden styrs helt av sikt tjockleken. Och gör vi en jämförelse på livslängden. Om vi tittar i tabellen där och så fokuserar vi på Lundbytunneln. Så ser vi då, med en korrigionshastighet på tre my. Så får vi följande livslängd, förväntad livslängd. Om vi har en varmförsinkad produkt som har tjocklek 85 my. Det är där någonstans de ligger, våra produkter. Så har vi en förväntad livslängd på 28 år. Men på ett ZM-stål som då har en tjocklek på bara 24-25 my. Nu så har vi då en förväntad livslängd på åtta år. Och det här är en stor, stor skillnad. Och något man bör ta med sig tänker jag när man väljer produkt, val av ytbehandling i viktiga infraprojekt eller i industriprojekt där man behöver ha en lång livslängd. Utöver då den längre livslängden så finns det ju andra saker som är till fördel då för varmförsinkad. Det är framförallt då att vi har fullständig täckning på alla ytor efter tillverkning. När vi har tillverkat en produkt så doppar vi den i grytan. Vi får skydd på alla ytor. Och vi får ett tjockt zinkskikt som skyddar ytan över lång tid. Och det här är ju något som vi har hållit på med väldigt, väldigt länge så vi vet att det fungerar. En annan sak som man kan göra med en varmförsinkad produkt det är ju återförsinkning. Alltså om vi vill återbruka produkter så kan vi doppa dem i grytan igen. Vilket då stödjer en cirkulär ekonomi. Sammanfattningsvis då. Om vi tittar på skillnaden på de här då. Om vi då sätter dem i en liten tabell här. Som jag sa. Zinktjocklek på en Zink plus Z4 24-25 my. Varmförsinkad 55-215. Snittdytorna är oskyddade på en Zink plus produkt. Medan de på varmförsinkad är skyddat. Självläkningen är bra på en ZM produkt. Och mycket bra på en varmförsinkad produkt. Svetsbarheten. Att svetsa på en Zink plus produkt. En ZM. Ja det går. Men det är inte jättebra. Och det går alldeles utmärkt på en varmförsinkad produkt. Det där svetsar vi ju. Och så innan. Vi svetsar alltså på svart stål. Och sen doppa vi den i grytan. Livslängden är kortare på en Zink plus produkt. Och längre på en varmförsinkad produkt. Visst. Zink plus produkten är ju då prismässigt billigare. Och något högre på en varmförsinkad produkt. Och när ska man välja vad då? Och det är här lite grann rätt varför rätt miljö kommer in. Vi ska ha lite koll på vad vi ska stoppa grejerna. Vad vi ska stoppa produkterna. Så välj Zink plus Z4 i mindre aggressiva miljöer. Och för icke lastbärande produkter. Vad menar jag med det då? En lastbärande produkt det är ju till exempel längdmaterial. Kabelstegen i sig. Det är en lastbärande produkt. Där kan du ju då i en tunnel vara olämpligt då välja en Zink plus produkt. För efter att Zink skyddet är borta. Så är det väldigt besvärligt. Väldigt krångligt. Väldigt dyrt att byta hela stegen. Men om du har en icke lastbärande produkt. Till exempel en dosplåt. Ett lock. Ja då kan ju Z plus produkten vara ett bra alternativ. Och sen om priset är viktigare än livslängden. I den här typen av miljöer. Då är ju Zink plus ett alternativ. Och varmförsinkad. När ska vi gå med det då? Jo i mer aggressiva miljöer. I tunnlar, industrier. Där lång livslängd är ett krav. Och som jag sa för lastbärande produkter. Välj då varmförsinkad. Icke lastbärande. Där kanske inte spelar så stor roll. Det kan vi ta Zink plus. Och om man önskar en fullständig täckning av snittgytor. Om det är ett krav. Så bör man snegla åt varmförsinkad produkt. Och det här är ju något som vi har pysslat med i många många år. Vi har över 80 års erfarenhet av varmförsinkade produkter. Så vi vet att det funkar helt enkelt. Det var lite grann om skillnaden mellan Zink plus. Och varmförsinkad. Och vad man ska tänka på. När man väljer ytbehandling då. I främst. En C4 miljö. Tunnel. Infrastruktur. Industri. Så det var allt. Då ska vi se vad vi har fått in för frågor här i chatten. Passa på att ställa fler frågor också. Vi har en fråga. Där lyckades jag. Den kan visa ibland. Men nu måste jag läsa upp den här. Mårten undrar. Det ska bli intressant att lyssna på det här. Han frågade lite i förskott. Förutom själva korruptionsskyddet. Så är jag nyfiken på materialval till närliggande delar. Till exempel förankring. Bultar med mera. Som ett bra korruptionsskydd försämras genom att olämpliga val av andra detaljer. Och då de här reaktionerna som kan ske med de andra närliggande detaljerna. Då kan jag bara nämna som ett exempel. Att man ska ju. Om möjligt inte blanda syrafasta produkter. Med varmförsinkade. Z4 produkter. För då får man en galvanisk reaktion. Däremellan. Speciellt om det är en fuktig miljö. Så är det då ett krav på att man ska ha varmförsinkade produkter. Då bör också materialet som ansluts till stegen vara i samma ytbehandling. Sen finns det vägar runt det här. Ska vi se om det kommer några fler frågor. Under tiden. Är det några frågor som du brukar få? Nej det är just den där frågan som jag fick nu. Den är väldigt vanligt förekommande. Folk oroar sig för att de har. Kanske inte grundkunskapen vad man kan mixa och inte mixa ihop. Sen är det som så. Om det är en torr miljö. Då kan du sätta vad som helst. Du kommer inte få någon reaktion. mellan de olika produkterna vid behandling. Men om det är en fuktig miljö. Då ska man vara ett observant på vad man väljer. Ja. Då har vi en fråga från Henrik här. Hej. Elama 25 anger försinkningsmetoder. Försinkning ska utföras som varmförsinkning, elförsinkning eller sprutförsinkning. Det du beskriver som Z4 och Z4. Är det då exempel på elförsinkning? Nej. Elförsinkning det är ju också. När man doppar i ett bad. Så det är ju. Liknande process som varmförsinkad produkt. Men en elförsinkad produkt. Den uppnår ju bara korrektivitetsklass C1. Så det är helt skilda saker jämfört med en varmförsinkad produkt. Och har man fler frågor runt det här. Så är man ju varmt välkommen att kontakta mig på telefon eller mejl såklart. Lägger jag in dina uppgifter här. Gör det. Vad är de vanligaste felen då med att blanda material då? Nej det var alltså det vanligaste. Det är svårt att säga. Men vi ser ibland som sagt att man har till exempel skruvar och bultar och så i syra fast. Till exempel från en bergvägg. Och så kommer man dit med en varmförsinkad produkt. Och så glömmer man göra. För om man ska ha en syra fast bergbult till exempel. Och så ska man gå ut i en varmförsinkad. Då måste du ha ett skikt däremellan. Till exempel en plastpackning eller en gummipackning som skiljer de här åt. Att man inte tänker på det. Det är väl det vanligaste. Sen kommer man efter några år och tycker att det är konstigt att man fått en reaktion däremellan. Men det är inte alls konstigt. Det är så det funkar bara. Så det måste man ha med sig. Ja. Det ser jag inte tyckt att nu. Då kommer Henrik här. Skydd via målning av zinkfärg. Det är ingenting som vi har någon speciell erfarenhet av så. Utan det vi har i vårt sortiment är ju elförsinkat. Sensimirförsinkat. Varmförsinkat. Zinkplus. Sen har vi något som kallas för zinkpox. Det är en varmförsinkad produkt. Där vi lägger på en pulverlack. Vilket gör att produkten tar steget upp till C5 i korositetsklass. Men just brutförsinkning. Det är inget vi har i vårt sortiment. Men om du har en snittdyta. En skadad yta. Så om du vill påskynda processen självläkning. Då finns det kall galv att spraya på. Då påskyndar du självläkningsprocessen. Så det är det enda jag kan tänka mig i så fall som. Spray då. Och kan man öka skyddet med varmförsinkning plus epoxy lack. Undrar Håkan. Yes. Precis det jag beskrev då. Om vi tar en varmförsinkad produkt. Och så har vi på en epoxy lack. Och då tar ju steget upp till C5. Så det är ju våra zinkpox produkter. Och de finns ju som standard i vitt. Men du kan ju i stort sett få vilken färg du vill. Om man då kontaktar oss. Så kan vi göra en kundanpassad lösning för det. Fråga från Anders. Kan man efterbehandla en kapad varmförsinkad kabelstege? Om man med efterbehandling menar att skydda den oskyddade ytan snabbare. Så ja. Och då gör man det med kall galv då. Då påskyndar man då självläkningen. Kanon. Har vi några fler frågor? Passa på nu när vi har Ulf här. Ja. Medan de tänker så. Vad har du för andra tips när det gäller kabelstegare? Då halkar vi osett. Eller vi halkar in på det jag brinner lite extra för. Just att välja rätt saker på rätt ställe. Ja. Överdimensionera inte. Inte vad gäller ytbehandling. Välj rätt ytbehandling för där du ska sätta dem. Och främst. Överdimensionera inte val av produkt och konsoleavstånd. Utan ha koll på vad vi behöver klara av. Och så sätter vi rätt typ av produkt. Rätt val av konsoleavstånd. Och rätt ytbehandling. Och när det gäller just det här med konsoleavstånd så har vi ju nu stöd för det i elama sedan några år tillbaka. Fyra meter. Rätt saker på rätt ställe. Det låter så prydligt också. Så det kan man komma ihåg. Var det så? Fyra meter mellan. Det är vad vi förordar. För vi klarar ganska stor belastning när vi går med fyra meters konsoleavstånd. Men sen finns det ju undantag såklart. Kanon. Då ska vi se. Har vi några fler frågor i chatten? Eller där? Jag kan ju svara på den frågan som alla brukar ställa. Om du tycker att det här var någonting som din kollega borde ha att svara med. Så går det att se i efterhand. Och det kan man följa genom att gå in på Voltrums akademi. Då kan man titta på den här föreläsningen. Och man kan också. Ni som har registrerat er för det här kommer få en inspelning. Efteråt. Och som sagt. Har ni frågor, funderingar. Kontakta mig. Jag sitter här för er skull. Så det är bara att höra av sig. Då har vi faktiskt en fråga till. Då ska vi se här. Har ni kompositstegar? Ja. Det vi kallar för GRP-stegar. Glaspiberstegar. Det har vi. Och när önskar man det då? Jo, det är om man då har en väldigt aggressiv miljö. En CX som det heter. Eller om man behöver en icke strömförande produkt. Då kan man välja då våra GRP-stegar. De heter då Mita Flex. Så om ni går in på vår hemsida. Så söker ni på Mita Flex. Så hittar ni sortimentet med GRP-stegar och renor. Och då kommer nästa fråga. Vi tar lite omvuden ordning här då. Börjar det komma förfrågningar om stegar i plast? Nej. Det är ingenting jag får till mig. Men däremot så som sagt. Så är det ett ökat intresse för just de här glaspiberstegarna. Det är ju en konservativ bransch vi är inom. Så det kommer att ta tid. Men jag ser att intresset för GRP-stegar ökar. Och är miljöpåverkan likvärdig vid de olika utförandena? Ja. Vi har EPD på allting. Så det kan man själv gå in och titta på. Men vi har ju en stor fördel gentemot våra kollegor i branschen. Vi har ju vår egen varmgalv. Vi behöver inte skicka iväg produkterna för att bli varmgalv och niserade. Vi kör bara med trucken. 40 meter och så har vi galvbrytan där. Så det är ett plus. Bra. Då har vi nog inga fler frågor. Så far. Kommer ni på något så får ni ju. Nu ska vi se. Här kom den. Hej Patrik. Hej Patrik. Till glasfiber finns det samma tillbehör som till. Finns det till glasfibern samma tillbehör som det finns till övriga stegar? Ja det gör det. Kanske inte lika stort utbud men det finns precis allt som du kan tänkas behöva. Och sen som sagt är det något du saknar så är vi väldigt duktiga på att ta fram kundanpassade lösningar. Så det finns det du behöver. Ja. Då ringer det Uffe helt enkelt. Ja. Stefan undrar om det är livsmedelsbotjänt? Det törs jag inte svara på. Det måste jag kolla upp. Om det är det Kristian han tänker på. Ja men mejla Ulf. Ja gör det. Och så kommer han besvara den rata. Christer Holmberg undrar. Är det stor viktskillnad på komposit och varmförsinkad? Ja. Ja. Ja. Det är det ju. Givetvis. Men kanske inte så stor skillnad som du tror. Det beror ju helt och hållet på vilken varmförsinkad produkt du jämför mot. Jämför du med en likvärdig steg som klarar samma hållfasthet. Samma safe working load. Visst det skiljer lite grann men mindre än du tror. Perfekt. Vi får se. Har ni några fler frågor? Slå till. Ja det verkar. Det verkar folk har fått svaret. Eller så sitter folk och knattrar på sitt tangentbord. Till Ulf. Men som sagt. De vet var jag finns. Om du lägger upp uppgifterna så är det bara att höra av sig. Det var superbra. Bra. Men då tackar vi dig Ulf. Så mycket för det här. Ja tack själv och tack för visat intresse ni som satt och lyssnade. Ja. Tusen tack. Ha det så bra. Detsamma. Hej på er. Hej. Hej.